Lev i nuet


Jag var på väg med raska steg
Plötsligt såg jag ett löv falla, och ännu ett
När jag tittade närmare såg jag att löven inte länge var gröna som förr.. nej de var röda och gula
Då slog mig tanken att jag inte hängt med
Jag har knappt märkt, eller iaf inte reflekterat över att löven bytt förg
Än mindre att de släppt från träden och singlat ner på marken
 
Jag fortsatte gå in på musikskolans innergård
Där stod ett gäng ungdomar i en klunga under ett tak
Då tänkte jag att vad håller jag på med!
Jag oroar mig för det här och det där
Visst, jag har mkt för mig, men vad är det som säger att jag inte kan njuta av allt runt omkring mig ändå?
Jag trampade mitt på ett knallrött blad och kastade blicken på den gren där det kanske suttit en gång
Hur kan jag längta efter snö nu? Jag missar ju hösten gripande!

Jag tryckte koden och steg in genom dörren, fast besluten om att börja leva i nuet
"Till att börja med ska jag läsa en bok", tänkte jag och plockade upp en av dem jag just köpt
Jag mins knappt när jag läste en bok sist... det som jag älskar så mkt!
Att läsa är som att rensa hjärnan, att tänka på ngt annat en liten stund
Det är som att försvinna bort i en annan värld, gömma sig för alla måsten och borden

Hösten är här och jag tänker hänga med i dess utveckling
Jag tänker leva i nuet och göra saker för att de känns meningsfulla och viktiga
Jag tänker göra sån't jag tycker om och trivs med
Jag tänker säga det som kommer ur mitt hjärta
Jag tänker fylla mitt liv med bestående upplevelser och viktiga stunder!

//Johanna

höstlöv




Förtröstan


Vänner kan vara bra att ha
Men vad händer när de sviker?
För tro mig, vänner sviker, det är livets gång

Att lita på människor kan vara bra
Men att sätta sin förtröstan till mänskliga varelser
 Det är mycket oklokt, tro mig, jag vet

Det enda som håller i längden,
Det enda som består ända till evigheten
Det är Gud och Hans ord, jag har testat

Om du sätter din förtröstan till Gud
Och inte till vänner, familj eller andra
Då kommer du inte bli besviken!

Det viktigaste i livet är grunden
Hur vore det att bygga på ngt som inte består?
Tro mig, du vill bygga på det som består till slutet



Bygg inte hus på en sandig strand
Bygg inte hus på grus
Kanske verkar det okej
Men en dag du ångrar dig
Och du får bygga huset en gång till.

Du måste bygga huset på ett berg
På en stadig grund
Som inte rubbar sig
Så när stormen piskar på
Har du frid i huset ändå.


Här följer en underbar berätelse, helt skriven i egen formulering, men kontentan är still densamma :)

I en dröm tog Gud med en man till en strand.
Mannen tittade bakåt och såg fotspår i sanden
Han försod att det var hans egna men frågade Gud:
"Det är två personers fotspår,
vems är de som går bredvid mina?"
Gad svarade:
"Det andra fotspåren är mina,
jag går alltid med dig mitt barn!"

Mannen vandrade vidare genom hela sitt liv.
Efter ett tag märkte han att under de svåra perioderna
i sitt liv fanns det bara avtryck av en persons fötter.
Han blev förskräckt och frågade Gud:
"Du sa att Du alltid skulle vara med mig,
men varför lämnade Du mig under mina jobbigaste tider?"
Gud svarade:
"Fotspåren du ser är inte dina utan mina,
när du hade det jobbigt bar jag dig."

traces

Du såg på mej..


Jag var nere, trött och allmänt borta
Allt var kaos, livet var tråkigt, trist och hårt
Men så tittade jag upp och där var du
Jag såg in i ditt leende ansikte
Det fick mig att glömma allt det jobbiga
I alla fall för ett tag...

Det var som att en ny dag hade börjat
En dag då jag hade vaknat på andra sidan
Då alla anledningar till att sura var som bortblåsta

Tack för ditt leende
Det räddade min dag!

//Johanna

höstkram