Sista dagen/natten
Onsdag 27/9-06
Vi kan ha roligt
Vi kan skämta
Detta är nödvändigt för att leva.
Så länge det inte förstör historien.
Så länge känsligheten
I våra liv inte försvinner.
Så länge vi mins
Och har i åtanke.
Upplevelserna jag, och alla som vart med på den här resan, har upplevt är fruktansvärda! Även om de har vart svåra att ta in har de ändå satt spår på djupet. I och med den här resan har jag blivit förvandlad på alla plan i mitt liv. Jag hade aldrig förväntat mig detta! Men nu när jag ser tillbaka på dagarna och veckorna innan resan, förstår jag att det var något stort som skulle hända. Mitt humör pendlade, som du kanske läst, som en bergochdalbana. Alla bitarna faller på plats nu och jag förstår mer och mer om mig själv.
04.09
Livet handlar inte om rikedom i materiel form.
Livet handlar inte om relationer och ägodelar.
Livet handlar inte om att bli något stort i andras ögon.
Livet handlar om Gud!!
Livet handlar om Hans plan för mitt liv
Livet handlar om att jag ska bli mer lik Han.
Livet handlar om att jag ska spendera mer id med Han.
Ingen annat spelar någon som helst roll!
Sista natten sov många av oss inte en blund. Vi satt uppe flera timmar och lekte maffia, pratade och hade roligt. Sen, då klockan var omkring halv två, bestämde vi oss för att gå in på ett av rummen och be lite. Det slutade med att Gud ande kom så starkt över oss att vi bad och bad, bad för skolan, för resan, för hotellet, för varandra, för andra…. Ända tills klockan var typ halv fyra. Eftersom vi skulle upp klockan fem var det ingen mening att gå och lägga sig så jag gick upp på vårt rum, duschade, bad lite till, läste Bibeln och packade ihop alla grejerna.
Klockan sex satte vi oss i vår kära buss för sista gången.
Tack käre Herre för en freukansvärt bra resa! Tack för ditt beskydd, din ledning och tack för din Helige Ande!
Tack Lennart och Ann-Britt för att ni gav mig möjlighet att få åka på denna resa! Tack för allt ert engagemang, allt ni planerat och förberett, alla era böner! Tack Ann-Britt för dina sköna kommentarer :)
Tack Anna, Inger, Henrik och Bent för att ni följde med och höll ordning på oss! Tack för att ni gav oss denna möjlighet, att få ledigt från skolan och åka med!
Tack til våra engelsktalandde medresenärer. Det var roligt att ha er med och att att ni delade med er av ord och erfarenheter.
Sist, men inte mins, tack till mina kära, kära vänner! Tack för att jag fick uppleva allt detta tillsammas med er! Tack för att just ni föjld med så att jg fick lära känna er bätte, tack för att ni bjöd på er själv och vågade visa era inre känslor
//En mycket nöjd Johanna
Tankar och upplevelser denna tisdag
Tisdag 25/9-06
Jag hör inte hemma här
Visst, det kan vara jättekul
Och jag kan trivas
Men det känns som att jag
Glider in på ett bananskal
Och du låter mig vara med av nåd.
Du har det tufft, jag vet,
Men är det för mycket begärt
At be dig låta mig vara?
Du ä omedvetet osäker,
Jag finns nära till hands
Oh det går som det går.
Så länge du är osäker
Kommer jag att få dras med
Att ha det såhär
När du är med får jag ta ett steg tillbaka
För att du ska få plats.
Jag känner mig instängd!
Vill komma ut.
Jag känner mig begränsad!
Begränsad av dig.
Jag kan inte bryta mig ut,
Jag har fastnat i ett mönster
Jag ser ingen poäng i det som sägs.
Jag vill komma högre,
Komma längre!
Jag måste sluta begränsa
Mig själv och känna frid.
Jag måste hitta mig själv
Och lära mig följa Gud
Och höra Hans röst.
inlägg: jag todde du inte brydde dig.. men det gjorde du! tack för det!
Ett uppmuntrande ord
Betyder mer än du tror.
Ett uppmuntrande ord
Kan rädda en hel dag.
Även om det inte verkar som så
Behöver vi alla ett uppmuntrande ord då och då.
När det känns som man är på väg ner
Kan ett uppmuntrande ord vända upp igen.
Ett uppmuntrande ord
Betyder mer än du tror.
Ett uppmuntrande ord
Kan rädda liv.
Ett uppmuntrande ord
Kan vara allt som behövs ibland.
TACK!
Ytlighet
Måndag 24/9-06
För vilka utsidan, och därmed ytligheten, är viktig
Och för vilka som insidan betyder mest
Om man vågar vara ärlig
Mot sig själv och andra
Känns livet mer värdefullt och meningsfullt att leva.
Så länge inte intressena och ytligheten
Inte tar över insidan
Och inte drar för långt
Är det ingen fara.
Men när viljan att ”passa in”
Blir för stor
Då förlorar livet en del av sin mening
”Den som är trogen i det lilla
Ska bli satt över större.”
Gör det du vet är rätt!
Även om rättvisa inte skipas
Och du inte tror dig få ngn lön
Kan du i alla fall leva med ett gott samvete.
Du finns i tystnaden
Och i det fridfulla.
Du finns i kaoset
Och i et förirrade.
Ingen kan finnas i mig
Och finnas för mig som du.
I varje situation finns du,
Vid min sida för att förse.
Du är här just nu
Du förser mig med allt som jag behöver
Förlåtelse, tröst, komfort,
Rening, hälsa och frid.
Auschwitz
Ja, vi har altså varit på en fruktansvärt bra resa till Polen. Jag har redanskrivit om mina känslor när vi var på dödslägret Treblinka och nu kommer vi då till Auschwitz.
Det första vi möttes av när vi kom in i Auschwitz 1 var texten: ”Arbeit macht frei” (arbete ger frihet). Sen förstås alla taggtrådstängsel som omgav hela området.
Jag gick på samma gator som alla dessa 1000tals människor gåt på, jag var i de celler som många av dem dog i. Jag var själv, med tre andra personer, inne i en så kallad ståcell (i block 11) där de (minst fyra personer) fick tillbringa natten om de gjort något fel under dagen. Till saken hör att denna cell är 1kvm stor, den har inget ljus eller luftintag och ingången är en liten lucka längst ner vid golvet.
Jag fick titta in i badrummen (även detta i block 11) där straff-fångarna blev avklädda innan de skulle avrättas, eller om det var kö på avrättningen eller om vakterna hellre ville kunde även avrättningarna ske här inne.
Jag såg alla de ton hår, skor, kläder, tandborstar, grytor, böneschalar, proteser… som nazisterna tagit ifrån dem och samlat ihop för att använda till egen nytta, eller för att använda till att förnedra.
Jag var inne i gaskammaren och krematoriet, där de gasades ihjäl och där kropparna sedan bändes upp. Jag drog mina egna naglar i de märken som fanns efter deras på väggarna, då de i förtvivlan och desperation gjort allt för att undkomma det helvete de befann sig i.
Jag såg bilder och kort på många av de människor som levt och sedan dött inne på området.
Jag fick uppleva allt detta… men min egen reaktion förvånade mig. Jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt, gråta öppet då mitt hjärta brast. Och visst, mitt hjärta var brustet mest hela tiden och brast gång på gång, speciellt då jag såg saker som tillhört barn eller bilder på utmärglade, gråtande barn. Men inte en gång reagerade jag som jag hade förväntat mig.
Det var väldigt svårt att ta in alla intryck, att förstå att jag verkligen var på just de platserna där alla de människor som jag hört som mycket om, där de levt, gått och en dött.
Efter dessa upplevelser for vi vidare med bussen till Auschwitz 2 – Birkenau. Den synen var lite mer bekant än den tidigare, eftersom bilder från detta läger ofta är med i filmer och böcker. Där finns det baracker och åter baracker över i princip hela området som är på 2 kvkm. Barackerna var gjorda för att inneha 48 (om jag mins rätt) hästar, men istället proppades 200-400 människor in i dessa.
En vagn gick mellan dessa baracker, på morgonen delade den ut mat och på kvällen lassades alla döda på samma vagn.
I en av barackerna hade toaletterna flyttats in. En betong grej med hål i, ingen avgränsning mellan, och det hände att folk ramlade ner och drunknade!
Järnvägen där tågen kom in finns kvar och skär igenom området. När människorna klev av vagnarna fick de gå antingen till vänster – som betydde döden direkt, eller till höger - som innebar att de skulle användas till ngn nytta innan de mördades.
Innan nazisterna försvann från platsen försökte de förstöra bevisen, därför ligger gaskamrarna, omklädningsrummen och krematorierna i ruiner idag. Men det ser ut som om det var igår de revs, då inser man att det verkligen inte var länge sen det hände!
Jag stod på den plats där all aska och rester av människorna slängts, då upptäckte jag vita saker överallt på marken och fick höra att det var skelettbitar.
Ett citat från e av filmerna vi såg:
En man frågar en rabbin i ett av lägren:
"How can you believe in God when you've seen this?"
Rabbinen svarar:
En kvinna som vittnade, även detta i en film vi såg i bussen, berättade:
"En natt vaknade vi av fruktansvärda skrik. Sen fick vi veta att gasen hade tagit slut så alla barnen hade slängts levande in i krematoriumugnarna."
Treblinka
Här är platsen där det hände.
Här! Jag sitter på resterna av det,
jag känner marken undermina fötter
och ser alla stenar som står som minne.
Så tyst, så stilla.
En fridfull plats tänker du,
men fridfull; nej inte alls.
Denna plats är en lögn!
En svart fläck i historien!
Under mina fötter är ondsan begravd.
Hur kunde det få ske!?
Så många mäniskor,
så många liv..
Jag tror ingen kan förstå.
Ondskan som orsakat detta,
den kryper upp och trycker i mitt bröst.
Den täpper till min mun
och ockuperar mina takar.
Tänk om varje sten var för en person,
jag hade då innerligt sörjt 1700 människoliv.
Men detta är värre!
En sten för varje stad!
Det är för stort för att kunna greppa..
Solen gassar på min kropp,
vinden blåser i mitt hår
och tårarna bränner under min ögonlock.
Hur kunde de!
Hur är människan egentligen funtad!?
Varför förstöra denna plats?
Jag skulle kunnat sitta här;
prata och skratta, men nej..
Om det inte varit för tågen..
om det inte varit för gasen..
om det inte varit för liven..
Om det inte varit för ondskan
hade jag kunnat vara på denna plats
av många andra anledningar än att sörja.
En tår rinner sakta längs min kind.
Jag hör skriken och ropen.
Jag ser tågen rulla över rälsen.
Jag hör de hårda orden.
Jag ser familjer slitas isär,
barn sprattlande rykas från sina mödrar,
hustrur släpas bort fån sina män
och män skämmas över att inte kunna beskydda.
Alla går de mot samma mål - döden.
Sådan grymhet är för mig oförståelig.
Sådan ondska outgrundlig.
Men nåden är så stor.
Guds förlåtelse så övergripande.
"Min nåd är ny varje morgon!"
Insidan -> utsidan
Är det rätt mot mig själv
att tömma ut hela mitt inre inför dina ögon?
Är det rätt mot min själ
att visa mina inre funderingar och tankar?
Kommer jag ångra
att jag låtit dig få veta?
Kanske du dömer mig
eller får en fel bild av mig..
Du kanske tar avstånd från mig
och tycker jag är konstig..
Eller nedvärderar mig
och tycker jag är svag..
Frågan är bara:
varför gör jag det då om och om igen?
Varför låter jag dig läsa mitt hjärtas tavla
och se vad som rör sig på min insida.
Varför sitter jag här och tömmer mig själv
på fakta som egentligen bara tillhör mig?
Kanske för att vara ett skräckexepel,
för att få dig förstå.
Eller kanske för att jag vill berätta något,
men är för feg för att prata.
Eller så vill jag helt enkelt tillfredställa mig själv
genom att tömma min hjärna från tunga tankar.
//Johanna
I wish..
stark nog att kunna lyfta av allt det som tynger
Jag önskar jag var svag,
svag nog att kunna se och ta tag i det lilla
Jag önskar jag var smart,
smart nog att kunna förklara varför det inte blir som man tänkt
Jag önskar jag var dum,
dum nog att våga ta risker som ju faktiskt kan leda rätt
Jag önskar jag var hård,
hård nog att hålla uppe en fassad som skyddar från inkräktare
Jag önskar jag var mjuk
mjuk nog att låta ord sjunka ner utan att de genast studsar ut
Jag önskar jag var vacker,
vacker nog att synas och att kunna trivas
Jag önskar jag var ful,
ful nog att slippa press och högmod
Jag önksar jag var rik,
rik nog att kunna dela med mig
Jag önskar jag var fattig,
fattig nog att kunna få plats med mera
Jag önskar jag var stor,
stor nog att kunna höras och föra fram min åsikt
Jag önskar jag var liten,
liten nog att kunna hålla mig i bakgrunden utan att alltid behöva synas
Jag önskar jag var öppen,
öppen nog att våga börja prata
Jag önskar jag var stängd,
stängd nog att inte låta orden komma ut
Jag önskar jag var svart,
svart nog att inte sticka i andras ögon
Jag önskar jag var vit,
vit nog att göra mitt bästa och vara ett föredöme
Jag önskar jag var förstående,
förstående nog att kunna finna på råd
Jag önksar jag var oförstående,
oförstående nog att inte se världens lidande
//Johanna
"A slipper made of glass is just a shoe.
And dreamers never make a dream come true.
Imposible.
But the world is full of zanies and fools
Who don't believe in sensible rules
And don't believe what sensible people say
And because these daft and dewey-eyed dopes
Keep building up impossible hopes,
Impossible things are happening everyday."
-Whitney
Up and down like a rollercoster..
Asså livet är bra knäppt... Igår innan mötet var jag på så dåligt humör att jag var nära på att börja stortjuta! Men eftersom jag skulle leda lovsången på tonårsmötet, så kände jag att det inte var ngn särskilt bra förberedelse. Jag hade nog rätt för rätt som det var gick alltihopa över och det gick helt okej att leda.
Efter mötet var mitt humör på topp! Jag har inte känt så på väääldigt länge! Jga var verkligen helt mig själv för första gången på jag vet inte hur länge! Humöret höll i sig och jag skrev unlägget igår, sen stupade jag isäng med en otrolig frid på insidan!
Imorse vaknade jag och var på minst lika bra humör som igår! Jag har städat, fixat och packat upp och rensat de sista två kartongerna. (Äntligen!!)
Men nu... asså jag fattar inte! Jag skulle leta efter kläder till ikväll och hittade så klart ingenting... Djävulen är så gripande listig! Så fort det kommer ngn liten motång - som är helt naturligt - så utnyttjar han det och blåser upp det till värsta grejen! Så man känner sig totalt värdelös, dålig och massa annat...
Det måste vara ngt stort på gång... Det brukar vara så när mitt humör pendlar på det här viset. Därför är det viktigt att hålla sig ren och verkligen bevara hjärtat! Jag har bestäm mig för att ingenting ska få förstöra mitt humör nu, för ikväll är det Kulturnatten och ingenting ska få förstöra det som vi ska göra för vår stad ikväll! Eurotourkonserten som vi ska ha kl 23 ca. ska verkligen vara en kanongrej, och vi ska stråla av Jesus! Jag ska vara ett föredöme och Jesus ska verkligen få leda mig, därför har ingen annan än Han rätt till att styra mig och mitt humör!
Tack Fader för Kärlek, Glädje, Frid, Tålamot, Vänlighet, Godhet, Trohet, Mildhet och Självbehärskning i mitt liv ikväll och för all framtid! Jag ger mig själv och allt vad jag är och har till Dig! Jag är Din för evigt!
//Johanna
Livets Innehåll
Som du ser i rubriken tänkte jag reflektera lite över livet och dess innehåll. Vad fyller vi våra liv med egentligen? En dag i somras när jag satt på en gunga och tittade ut över vattnet i vår sommarstuga satt jag och folosoferade lite och kom fram till detta:
Tänk egentligen vad mysket tid vi - eller iaf jag - lägger ned på tatalt oviktiga saker.. typ som att sitta och uggla framför datorn, eller sitta framför TV'n och spela TV-spel bara för att det regnar ute. Efter en sådan sysselsättning känner man sig bara totalt tom på insidan och tiden känns verkligen inte värdefull.
Vi har bara ett liv och jag tycker att man ska ta till vara på den tid man fått tilldelat sig, även om man aldrig kommer bli perfekt kan man ju ändå göra sitt bästa för att nli så lik den person man verkligen vill bli. Jag har bestämt mig för att det här året ska bli det bästa året någonsin i mitt liv! Jag ska komma närmare Gud, och lära känna både Han och mig själv bättre. Jag vet att det här året kommer att vara ett år av förändring. Det har redan nu skett förändringar i tonårsarbetet och jag vet att det kommer komma på flera områden både i mitt eget liv, i församlingen, i skolan osv.
För att jag ska kunna bli den som Gud vill att jag ska bli så måste jag fylla mig med rätt saker; mitt liv måste ha rätt innehåll. Jag vet inte riktigt vad Han vill att mitt liv ska innehålla, det återstår att se, men jag vet att om jag "söker först Guds rike och Hans rättfärdighet så ska jag få allt det andra också". Och för att jag ska kunna utvecklas och vara tillgänglig för förändringar och kunna bevara mig i Gud så måste jag "framför allt som ska bevaras, bevara mitt hjärta, ty från det utgår livet". Jag vet också att om jag ska kunna söka Gud och kunna bavara mitt hjärta rent och fläckfritt måsta jag fylla mig med rätt saker, och lägga tid på rätt saker.
Just nu käns mitt liv mer som ett kaos än som det organiserade liv jag trodde jag skulle få när skolan dragir igång på allvar. Men saken är den, att det är jag själv som formar mitt liv och det är jag medveten om. Jag måste själv bestämma mig för att ta ansvar, prioritera rätt, lära mig saker, ta tag i det som mäste göras... Ansvaret är mitt och ingen annans.
Ibland kan man vara i tuffa perioder och det kan kännas som man aldrig kommer ta sig ur dem, som om hela världen har rasat och man inte längre har ngn fast grund att stå på. Men under upptaktshelgen på Livets Ord (Ribbinge) sa Pastor Ulf något väldigt bra, det blev som en uppenbarelse för mig:
"Ibland tillåter Gud att du går igenom jobbiga perioder, för det är ända sättet för dig att få ditt liv förvandlat."
På ungomsmötet den helgen hade Pastor Robert en underbar predikan som också kopplar ihop med detta. Hans punkter var som uppmuntringar och som en liten hjälp på vägen under den här hösten:
"Jesus vill vara nära dig, Valet är ditt, En ny start & Lev helhjärtat."
Med dessa underbara ord inför den kommande hösten tänkte jag lämna dig till dina egna funderingar om "Livets Innehåll". Tänk efter om du kanske har ngn vana du behöver bryta eller kanske ngt du behöver sluta fylla upp ditt liv eller din tid med. Kom ihåg att det enda som betyder ngt är Jesus! Något annat spelar egentligen ingen roll.
Till sist ska du få med dig ett av mina favoritcitat som är från en av Switchfoot's låtar:
"This is your life, are you who you wanna' be?"
Tänk på det och snälla du; om du känner att ngt är fel, ändra på det då! Det är så mkt roligare och mer värdefullt att leva ett liv du trivs och är nöjd med, och som du stolt kan berätta för dina barnbarnsbarn om!
//Johanna