Auschwitz
Ja, vi har altså varit på en fruktansvärt bra resa till Polen. Jag har redanskrivit om mina känslor när vi var på dödslägret Treblinka och nu kommer vi då till Auschwitz.
Det första vi möttes av när vi kom in i Auschwitz 1 var texten: ”Arbeit macht frei” (arbete ger frihet). Sen förstås alla taggtrådstängsel som omgav hela området.
Jag gick på samma gator som alla dessa 1000tals människor gåt på, jag var i de celler som många av dem dog i. Jag var själv, med tre andra personer, inne i en så kallad ståcell (i block 11) där de (minst fyra personer) fick tillbringa natten om de gjort något fel under dagen. Till saken hör att denna cell är 1kvm stor, den har inget ljus eller luftintag och ingången är en liten lucka längst ner vid golvet.
Jag fick titta in i badrummen (även detta i block 11) där straff-fångarna blev avklädda innan de skulle avrättas, eller om det var kö på avrättningen eller om vakterna hellre ville kunde även avrättningarna ske här inne.
Jag såg alla de ton hår, skor, kläder, tandborstar, grytor, böneschalar, proteser… som nazisterna tagit ifrån dem och samlat ihop för att använda till egen nytta, eller för att använda till att förnedra.
Jag var inne i gaskammaren och krematoriet, där de gasades ihjäl och där kropparna sedan bändes upp. Jag drog mina egna naglar i de märken som fanns efter deras på väggarna, då de i förtvivlan och desperation gjort allt för att undkomma det helvete de befann sig i.
Jag såg bilder och kort på många av de människor som levt och sedan dött inne på området.
Jag fick uppleva allt detta… men min egen reaktion förvånade mig. Jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt, gråta öppet då mitt hjärta brast. Och visst, mitt hjärta var brustet mest hela tiden och brast gång på gång, speciellt då jag såg saker som tillhört barn eller bilder på utmärglade, gråtande barn. Men inte en gång reagerade jag som jag hade förväntat mig.
Det var väldigt svårt att ta in alla intryck, att förstå att jag verkligen var på just de platserna där alla de människor som jag hört som mycket om, där de levt, gått och en dött.
Efter dessa upplevelser for vi vidare med bussen till Auschwitz 2 – Birkenau. Den synen var lite mer bekant än den tidigare, eftersom bilder från detta läger ofta är med i filmer och böcker. Där finns det baracker och åter baracker över i princip hela området som är på 2 kvkm. Barackerna var gjorda för att inneha 48 (om jag mins rätt) hästar, men istället proppades 200-400 människor in i dessa.
En vagn gick mellan dessa baracker, på morgonen delade den ut mat och på kvällen lassades alla döda på samma vagn.
I en av barackerna hade toaletterna flyttats in. En betong grej med hål i, ingen avgränsning mellan, och det hände att folk ramlade ner och drunknade!
Järnvägen där tågen kom in finns kvar och skär igenom området. När människorna klev av vagnarna fick de gå antingen till vänster – som betydde döden direkt, eller till höger - som innebar att de skulle användas till ngn nytta innan de mördades.
Innan nazisterna försvann från platsen försökte de förstöra bevisen, därför ligger gaskamrarna, omklädningsrummen och krematorierna i ruiner idag. Men det ser ut som om det var igår de revs, då inser man att det verkligen inte var länge sen det hände!
Jag stod på den plats där all aska och rester av människorna slängts, då upptäckte jag vita saker överallt på marken och fick höra att det var skelettbitar.
Ett citat från e av filmerna vi såg:
En man frågar en rabbin i ett av lägren:
"How can you believe in God when you've seen this?"
Rabbinen svarar:
En kvinna som vittnade, även detta i en film vi såg i bussen, berättade:
"En natt vaknade vi av fruktansvärda skrik. Sen fick vi veta att gasen hade tagit slut så alla barnen hade slängts levande in i krematoriumugnarna."
Fy vilka fina bilder du tar! Det känns som du har en tanke barkom. Jag tänker speciellt på den sv/s bilden på Bent. Den är UNDERBAR! Hade jag tagit den så skulle jag vart ortoligt stolt. För övrigt; vilka texter! Jag ska erkänna att jag ryser då jag läser detta (inte bara detta inlägg). BRA JOBBAT!
till jonatan:
Tack! att få sånna komplimanger från proffs är superkul :) det var en olyckshändelse att Bent kom med på bilden..men det vart ju bra hehe.
Tack, tack :)