Lost and confused!
Oj, oj, oj.. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag vet inte vad jag ska tänka ens. Men det är iaf skönt att få skriva av sig lite. En del saker... nej fel: en sak som jag bestämt mig för de senaste dagarna har bidragit till att jag känner mig väldigt lugn inoombords. Men samtidigt är det väldigt jobbigt, för det medför även lite problem för mig. Det förstör lite i två av mina vänskapsrelationer. Usch jag vet inte vad jag ska göra. Jag fungerar väldigt knäppt ibland, eller kanske allt som oftast :-S
Ibland vill jag bara försvinna från jordens yta. Inte för att jag tycker illa om mig själv eller ngn annan, men för att allt är så komplicerat och jobbigt ibland. Och det finns ingen som jag kan prata med om det, och jag vill inte heller prata om det.. för jag vet ju inte ens riktigt vad det är.. iaf inte så bra att jag skulle kunna sätta fingret på det i ett samtal eller så. Hjälp vad jag gör saker och ting kompliserat för mig!
Det minsta man kan säga om mig just nu är att jag är totalt fövirrad - confused! Jag har inte en aning om vad jag vill och vad jag ska göra. Jag har ingen aning om hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga. Jag känner mig totalt lost! Hur ska jag kunna hitta mig själv? Jag har kommit på en grej... Jag har en stenhård fasad på mig. Inte en sån fasad som man talar om när man menar att ngn inte är sig själv och inte släpper in ngn och är helt stängd. Utan när jag har bestämt mig för en sak; ett beteende jag ska ha eller något jag ska göra... vad som helst! så GÖR jag det! Utan krusiduller och ingen kan stoppa mig.
Det låter väl kanske iochförsig ganska bra... men det är jättejobbigt... jag skulle bara vilja släppa allt, allt ansvar, alla plikter allt som jag måste och inte måste, släppa allt ocha bara va!! Det käns som jag hela tiden måste hålla uppe ngnting! Jag måste vara den alla tror att jag är, jag måste leva upp till alas förväntningar. En vän till mig säger alltid att jag inte behöver bry mig om det, att jag bara ska strunta i det. Men så funkar det inte; det är inte så lätt. Hon själv är den som alltid placerar mig i detta gripande fack.. Så fort jag ska öppna munnen tänker jag både en och två gånger på vad jag ska säga för att jag ska slippa komentarer från dem runt omkring som jag helst slipper.
Men, men... Mitt liv är inte så illa som det verkar :-) livet är egentligen väldigt bra! Jag menar, jag kan ju inte hålla på med mina i-landsproblem när det finns människor som svälter och dör av sjukdomar! Men som jag redan skrivit massa gånger så är det så skönt att skriva av sig och rens hjärnan, säskilt såhär på natten då man egentligen borde sova, men inte kan för allt tankar som snurrar i huvudet.
I vilket fall som helst så vet jag att jag inte behöver oroa mig!! Gud är ÖVER alla problem och han hjälper mig igenom! Det kräver tid, arbete, egagemang och offer från min sida, men om jag ger vad jag har så ger Gud mig 100-falt igen!! Han kan ordna upp mitt liv hur illa det än är, "jag fötrösta på Gud och han leder min stig".
Nu tänker jag dra mig mot min sköna säng! God natt och kom ihåg: vem van vara emot dig om Gud är på din sida? // Johanna
Lonly, I'm so lonly.. ?
Har du känt dig ensam någon gång? Jag förstår mig inte riktigt på den käslan ibland. Jag menar, jag har massor av vänner som jag umgås med hela tiden! Och jag har min familj tätt inpå mitt liv hela tiden då jag inte är med mina vänner. Men ändå känner jag mig så ensam ibland.
Det är inte så att jag känner mig mobbad, utanför eller går omkring och tycker det är jobbigt hela tiden. Jag tycker snarare att det är väldigt skönt att vara ensam ibland.
Men vissa dagar är det jobbigt. Grejen är att jag vet inte riktigt varför det är såhär. Jag har själv satt mig i situationen, för jag går ofta åt sidan och umgås med mig själv så att säga, jag tycker det är lite jobbigt med "svansar" eller att hela tiden ha folk tätt inpå. Så egentligen beror ju allt på mig själv. Men jag vet inte..
Det är inte bara det heller - att jag fysiskt sett inte umgås med mina vänner. Det känns som det fattas något, något som mina älskade vänner, hur mycket jag eller dom vill det, inte kan ge mig. Det är någonting i min hjärna som längtar efter någonting. Det käns som om jag kommer fööör nära någon av mina vänner, så blir någon annan sur eller sårad, och jag själv tycker också det är jobbigt. Och om jag umgås mindre med någon än vad jag gjorde så är det också fel. (om någon känner sig träffad så är det inte meningen, för jag kan ge flera exempel på båda kategorierna :-))
Men egentligen behöver jag inte oroa mig för någonting! Jag vet att Gud är den enda som kan tillfredställa mig på riktigt! Matt. 6:33 "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också." Detta är mitt absoluta favoritbibelord! Eller en av mina favoriter snarare.. :-)
Jag vet att Gud har hela mitt liv i sina händer, men ibland måste man ju filosofera lite.

Gud är den ö som jag finner när jag håller på att drunkna mitt ute problemens och misströstans hav!
Jag behöver aldrig känna mig ensam för Gud är alltid med mig och han hjälper mig igenom alla min problem! Tack Jesus!!
// Johanna
True Love Waits
Nu ska jag skriva om någonting som jag tror alla - förr eller senare - nämner på sin blogg :-) Jag ska skriva några ord om kärleken. Det finns så många olika sorters kärlek och så många "objekt" som är utsatta för den.
1. Kärleken till Gud.
Den kärleken är den absolut viktigaste i en människas liv! Utan den skulle iaf inte jag vara någonting! Jag skulle gå omkring som en osalig ande och inte veta ett dugg vad jag skulle ta mig till. Gud är mitt allt och utan hans kärlek skulle jag gå under. Jag älskar Han för att Han älskat mig först! Joh 3:16
2. Kärleken till famillj och släkt
Den här kärleken är också mycket viktig! Den är även - konstigt nog - mer självklar än den första i världen idag. Hur som helst.. det kanske inte låter självklart för dej att älska din mamma, pappa, syskon, far-/morföräldrar, fastrar, morbröder, kusiner osv. Men jag tror att det är viktigt! Jag bor inte nära alla mina släktingar, men då tycker jag desto mer om att träffa dom, när jag väl gör det!
Min familj betyder så otroligt mycket för mig!! Mina föräldrar är de underbaraste som finns! Det skulle aldrig falla mig in att tycke illa om dom eller något i den stilen. De hjälper mig alltid så mycket de kan när jag har det jobbigt, de bar för mig varje dag, och de stöttar mej i allt ja gör. Även mina systrar betyder enormt mycket för mig! Det är inte alltid lätt att vara storasyter till två energiska tonåringar (säkerligen inte lätt att vara lillasyster till en heller...) men jag älskar dem båda två så kopiöst mycket!
3. Kärlek til vänner
Ännu en mycket viktig kärlek som inte många klarar sig uten. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till hela mitt liv om jag inte hade mina vänner runt omkring mig! När jag var 11 år bode min familj och jag en period i Indien. Där är det kort sagt väldigt annorlunda mot vad det är i Sverige! Jag hade heller inga kompisar att umgås med så det var en ganska jobbig period för mig.. Om jag ska vara ärlig så var det nog den hemskaste perioden i mitt liv.. Jag älksar landet och jag kommer troligtvis tillbringa mesta delen av mitt liv där, men just den där perioden var verkligen en attack på mitt liv! I två månaders tid gick jag omkring som en zombi, åskmoln.. kalla det vad du vill; jag vet inte hur man beskriver en person som går igenom en depression. Jag log inte på två hela månader!! Och allt detta bla för att jag inte hade några vänner.
Jag tackar Gud för att jag har så många vänner som jag vet alltid finns där för mig och som ställer upp för mig om jag behöver det.
4. Kärleken mellan man och kvinna
Det här är den kärlek som jag egentligen hade tänkt att prata om dårå.. Det står i Bibeln att: "En man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin fru och de skall vara ett kött". Denna kärlek går altså över kärleken till familjen och vännerna, men inget går öven kärleken till Gud! "Äktenskapet är en tre-tvinad tråd". Altså är denna kärlek väldigt viktig och jag tror den betyder mycket för människor idag. Även om det är mycket sex och orenhet i fokus idag så tror jag att det som de flesta verkligen, egentligen längtar och strävar efter är äkta kärlek; true love! Och jag har bestämt mig för att vänta på den kärleken. Jag tänker inte kasta mig in i något förhållande med någon förrens jag vet, att jag vet, att jag vet att det här är äkta kärlek!
Jag har en ring där det står just True Love Waits, och det är ett bevis på att jag ska vänta med sex till äktenskapet. Det är ju ett sätt att vänta på äkta kärlek.
Ett annat sätt är att jag verkligen fokuserar på Gud, jag följer den väg som han har stakat ut för mig, och då hamnar jag i hans plan för mitt liv -> hittar den som han har i beredskap för mig. Smart va ;-)
Jag försöker även att hitta mig själv helt och hållet (så mycket det nu går..) Det göra jag också genom att spendera tid med Gud. För om jag är trygg i mig själv kan jag åckså vara trygg i ett förhållande med min pojkvän och blivande man.

Tro nu inte att jag är en totalt känslokall tonåring.. ganska trvärt om :-P hehe nejdå.. men jag längtar otroligt mycket efter att hitta min äkta kärlek!! Men jag vill - som jag skrev - inte kasta mig in i något som jag inte är 100% säker på att det är rätt! Jag tror att Gud kommer att hjälpa mig, som han gjort hela mitt liv, så jag behöver inte oroa mig för att sluta mitt liv som en gammal nucka :-)
Snart är det vår och det betyder: vårkänslor.. jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det det... så jag säger inget helt enkelt :-)

Till sist ska du få läsa ngt som jag stal på min kompis blogg (sorry, men det var så bra :-))
"Listen girls..
Find a guy who calls you beautiful instead of hot, who calls you back when you hang up on him, who will stay awake just to watch you sleep.
Wait for the guy who kisses your forehead, who wants to show you off to the world when you are in your sweats, who holds your hand in front of his friends.
Wait for the one who is constantly reminding you of how much he cares about you and how lucky he is to have you. Wait for the one who turns to his friends and says, "...that's her."
Learn from this guys!
And to all of you,..
remember the time will come for you and your true-love, so don't waste your time on anybody who you know will not be the one to share your life with.. Good luck!"
Var välsignad och glöm inte att du är kallad till att älska alla människor - även dina fiender - som dig själv!
// Johanna
1. Kärleken till Gud.
Den kärleken är den absolut viktigaste i en människas liv! Utan den skulle iaf inte jag vara någonting! Jag skulle gå omkring som en osalig ande och inte veta ett dugg vad jag skulle ta mig till. Gud är mitt allt och utan hans kärlek skulle jag gå under. Jag älskar Han för att Han älskat mig först! Joh 3:16
2. Kärleken till famillj och släkt
Den här kärleken är också mycket viktig! Den är även - konstigt nog - mer självklar än den första i världen idag. Hur som helst.. det kanske inte låter självklart för dej att älska din mamma, pappa, syskon, far-/morföräldrar, fastrar, morbröder, kusiner osv. Men jag tror att det är viktigt! Jag bor inte nära alla mina släktingar, men då tycker jag desto mer om att träffa dom, när jag väl gör det!
Min familj betyder så otroligt mycket för mig!! Mina föräldrar är de underbaraste som finns! Det skulle aldrig falla mig in att tycke illa om dom eller något i den stilen. De hjälper mig alltid så mycket de kan när jag har det jobbigt, de bar för mig varje dag, och de stöttar mej i allt ja gör. Även mina systrar betyder enormt mycket för mig! Det är inte alltid lätt att vara storasyter till två energiska tonåringar (säkerligen inte lätt att vara lillasyster till en heller...) men jag älskar dem båda två så kopiöst mycket!
3. Kärlek til vänner
Ännu en mycket viktig kärlek som inte många klarar sig uten. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till hela mitt liv om jag inte hade mina vänner runt omkring mig! När jag var 11 år bode min familj och jag en period i Indien. Där är det kort sagt väldigt annorlunda mot vad det är i Sverige! Jag hade heller inga kompisar att umgås med så det var en ganska jobbig period för mig.. Om jag ska vara ärlig så var det nog den hemskaste perioden i mitt liv.. Jag älksar landet och jag kommer troligtvis tillbringa mesta delen av mitt liv där, men just den där perioden var verkligen en attack på mitt liv! I två månaders tid gick jag omkring som en zombi, åskmoln.. kalla det vad du vill; jag vet inte hur man beskriver en person som går igenom en depression. Jag log inte på två hela månader!! Och allt detta bla för att jag inte hade några vänner.
Jag tackar Gud för att jag har så många vänner som jag vet alltid finns där för mig och som ställer upp för mig om jag behöver det.
4. Kärleken mellan man och kvinna
Det här är den kärlek som jag egentligen hade tänkt att prata om dårå.. Det står i Bibeln att: "En man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin fru och de skall vara ett kött". Denna kärlek går altså över kärleken till familjen och vännerna, men inget går öven kärleken till Gud! "Äktenskapet är en tre-tvinad tråd". Altså är denna kärlek väldigt viktig och jag tror den betyder mycket för människor idag. Även om det är mycket sex och orenhet i fokus idag så tror jag att det som de flesta verkligen, egentligen längtar och strävar efter är äkta kärlek; true love! Och jag har bestämt mig för att vänta på den kärleken. Jag tänker inte kasta mig in i något förhållande med någon förrens jag vet, att jag vet, att jag vet att det här är äkta kärlek!
Jag har en ring där det står just True Love Waits, och det är ett bevis på att jag ska vänta med sex till äktenskapet. Det är ju ett sätt att vänta på äkta kärlek.
Ett annat sätt är att jag verkligen fokuserar på Gud, jag följer den väg som han har stakat ut för mig, och då hamnar jag i hans plan för mitt liv -> hittar den som han har i beredskap för mig. Smart va ;-)
Jag försöker även att hitta mig själv helt och hållet (så mycket det nu går..) Det göra jag också genom att spendera tid med Gud. För om jag är trygg i mig själv kan jag åckså vara trygg i ett förhållande med min pojkvän och blivande man.

Tro nu inte att jag är en totalt känslokall tonåring.. ganska trvärt om :-P hehe nejdå.. men jag längtar otroligt mycket efter att hitta min äkta kärlek!! Men jag vill - som jag skrev - inte kasta mig in i något som jag inte är 100% säker på att det är rätt! Jag tror att Gud kommer att hjälpa mig, som han gjort hela mitt liv, så jag behöver inte oroa mig för att sluta mitt liv som en gammal nucka :-)
Snart är det vår och det betyder: vårkänslor.. jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det det... så jag säger inget helt enkelt :-)

Till sist ska du få läsa ngt som jag stal på min kompis blogg (sorry, men det var så bra :-))
"Listen girls..
Find a guy who calls you beautiful instead of hot, who calls you back when you hang up on him, who will stay awake just to watch you sleep.
Wait for the guy who kisses your forehead, who wants to show you off to the world when you are in your sweats, who holds your hand in front of his friends.
Wait for the one who is constantly reminding you of how much he cares about you and how lucky he is to have you. Wait for the one who turns to his friends and says, "...that's her."
Learn from this guys!
And to all of you,..
remember the time will come for you and your true-love, so don't waste your time on anybody who you know will not be the one to share your life with.. Good luck!"
Var välsignad och glöm inte att du är kallad till att älska alla människor - även dina fiender - som dig själv!
// Johanna
Reality hits you some times...
Ibland händer det saker som gör att man börjar tänka till. Ibland kommer verkligheten och riktigt tränger sig in i ens liv. Dess värre är verkligheten inte alltid det man vill att den ska vara.
Ibland vet man inte varför vissa saker händer just mig, hur stor kan sannorlikheten vara att just JAG och min nära och kära råkar ut för just detta!?
När det är så att verkligheten, av det värre slaget, har drabbat någon man känner är det inte heller så roligt.
Men när det händer tänker man verkligen på det man verkligen har och man värdesätter det kanske lite mer än tidigare.
En av mina kära vänner har just forlorat en av sina nära...
Jag önskar jag visste vad jag kunde göra för dej Emelie! Men du vet var jag finns och du vet att det bara är att komma om det är så. Jag finns alltid här för dej min vän! Även om det inte är lätt så är det viktigt att inte släppa taget! Jag vet att du är stark och att du klarar dej fint, men man kan inte klara ALLT. Du vet att Gud är på din sida och han hjälper dej i alla situationer du hamnar i! :-)
Kom ihåg att vara ett föredöme min pärla! "Svaret finns i Bibeln, svaret finns hos Gud!"
God natt! // Johanna
Funderingar så här på kvällskvisten..
Just nu känner jag mig totalt tom i hjärnan.. men jag har ändå så stor lust att skriva av mig, så jag skriver väl på och så får vi se om jag kommer med något vettigt eller inte.
Den fjärde delfinalen av Melodifestivalen 2006 har just gått av stapelt och jag kan bara säga att jag har aldrig känt mig så nöjd och glad efter ett liknande program som efter detta!! Carola var helt, fantastiskt underbar! Tack Carola för att du vågar stå upp för den du är och att du inte skäms för Jesus!
Precis detta predikade min älskade lillasyster om på ett ungdomsmöte i Flen igår. Hon är så go' kära söster ami! Jag vet verkligen inte vad jag skulle ta mig till utan henne! Hon är en av mina allra bästa vänner, verkligen! Men samtidigt ser jag upp till hene så kopiöst mycket. Hon är en sån bra förebild för allt och alla. Hon är den person jag bsåkat mest med, vart mest irriterad på och varit mest taskig mot, men samtidigt tror jag hon är den person jag uppskattar mest här i livet. Jag älskar hennes sätt att se på människor och sen hur hon hanterar människor, hon är så mån om alla och hon tror verkligen att hon kan hjälpa alla :-) När hon sen upptäcker att hon inte kan vara på 54 ställen samtidigt och ha själavårdssamtal med 14 personer per dag blir hon så frustrerad att hon inte vet vad hon ska göra.. Jag älskar henne min älskade syster och vän som är så bra på alla sätt :-)
Tänk vad bortskämd man är.. Jag har vart på en del av seminariet med Dennis Balcombe i veckan.. Vilken man!! Vilken häftig människa! Ibland undrar jag om han verkligen kan existera på riktigt.. Om han verkligen gjort alla de otroliga saker han berättade om, men det är klart att det är sant, för när Gud är med en är ingenting omöjligt! :-) Han reste till Kina utan att kunna språket, hade inga pengar, kände ingen.. Men Gud var på han sida! Och Gud använt han så otroligt!! Han är mer kines än många kineser själva! Han pluggar kinesiska typ 2 timmar varje dag.. han predika i ca 10 timmar varje dag.. ofta är han på bönesamlingar kl 4 på morgonen som håller på i ca 2 timmar.. han hjälper människor som är hungriga att få tag på den Helige Ande.. han ser under och mirakler.. han smugglar Biblar in i Kina.. Han är en otrolig man som är använd av Gud! Tänk vad man är bortskämd! Dit Dennis kommer och predikar sitter människor i flera timmar och skriver av de bibelord han säger för att de ska få så mycket av bibeln på papper, här klagar man och orkar inte ta med sig en av sina 8 Biblar till mötet för att den är så jobbig att bära!! Där kommer de hunriga kl 6 på morgonen, efter 2 timmars bönesamling, och ber att Dennis ska predika till 11 på kvällen med endast 3 raster på vardera 15 minuter. Här kommer man en halvtimme fösent till mötet, för att man satt kvar lite extra vid datorn och bytte kläder en extra gång så att man missade bussen, och sen missade man havla predikan för att kompisen var tvungen att gå på toa och sen berätta ngt mycket viktigt för en. Va?! Visst är man bortskämd!
En av mina önskningar är att mina barn ska slippa att växa upp i Sverige.. Jag vill så gärna att de ska få växa upp i en annan mijlö där de lär sig andra saker, där de får lära sig att förtösta på Gud och inte på människor, där de inte blir alappa och slöa. Jag längtar så till den dagen då jag är redo för mitt liv! För de liv som Gud har bestämt för mig! Jag vet att det ligger där och väntar, att det liv jag lever nu bara är en förberedelse för det som kommer lämgre fram. Men förberedelser är viktiga och nödvändiga för att jag ska klara det liv som Gud har bestämt för mig.
Mina kompisar kallar mig helgon.. men det är inte det jag är.. jag är lika mänsklig som någon annan, men jag försöker med allt jag är och har att leva rätt, att bli mer lik Jesus, att leva det liv han vill att jag ska leva! Jag föröker inte vara bätre än någon annan, jag föröker bara göra mitt bästa! Och jag tänker fortsätta, vad än månniskor runt omkring mig tycker och tänker! Om folk inte vill umgås med mig för att jag är för radikal eller för att jag är för "frälst" så behöver de inte umgås med mej :-)
Jag hoppas att min kära livskamrat ska hitta mig snart.. :-) Jag längtar så efter att dela mitt liv med någon, att dela alla glädjeämnen och även alla problem och jobbiga saker med. Även om jag har kompisar som jag kan prata med och dela saker med, kommer det aldrig bli samma sak. Jag har haft kompisar som jag delat allt med, men när man sen måste skiljas för att bli mer sig själv och gå sin egen väg i livet blir det djupa sår efter de starka band som bildats. Jag har - hela mitt liv - varit beroende av att dela allt med någon. Men nu har jag insett att det inte kan fortsätta så. Jag måste utvecklas själv - inte tillsammans med någon annan. För den enda som jag ska växa ihop med (förutom Gud) är min man. Sen älskar jag mina vänner och jag uppskattar den allihop otroligt mycket! Men jag måste leva MITT liv TILLSAMANS med dem.. inte ETT liv tillsammans med en eller flera vänner. Vi måste få tycka olika om saker och ting, vi måste få ha olika intressen och så vidare.
Mina hjärna var kanske inte så tom trots allt :-P Det var skönt att skriva av sig verkligen :-) Men nu är det hög tid för Johanna att trilla till sängs, hon kommer sova sååå gott!
Gon natt! // Johanna
Vuxen eller barn?
Har du någonsin ställt dig den frågan? Det har jag! Ett antal gånger den senaste riden faktiskt.. Det låter kanske ganska knäppt iochförsig.. verkar som om jag tror att jag är värsta mogen. Men det är inte så jag menar. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag menar själv. Jag vet bara att för ett tag sen så kom jag på mig själv med att känna mig så vuxen! Det var minst sagt en märklig känsla..

Jag har förändrats mycket, framför allt den senaste året. Det är mycket som hänt och mycket jag lärt mig om livet och om mig själv (inte minst!). Jag kan inte på något sätt förstå hur jag kunde tro att jag kände mig själv för ett år sedan! När jag tänker tillbaka på hur jag var då ser jag knappast någon likhet med den person jag är idag. Jag menar, jag är förstås samma gamla Johanna, med samma knäppa skratt, samma dåliga och bra sidor, samma tjej helt enkelt.. men ändå en helt annan. :-) Jag snurrar in mig själv i en onödig djuphet här, sent på kvällen.
Jag har iaf lärt känna mig själv mycket bättre nu på senaste tiden! Jag har märkt att jag kan klara mig själv, självklart behöver jag - och vill ha - mina vänner runt omkring mig! Men om det skulle vara så att de helt plötsligt fösvinner skulle jag kunna stå på egna ben. Det är mer än vad jag skulle sagt för en tid sedan. Jag är - sammanfattningsvis - mycket mer självständig nu.
Det viktigaste av allt är att jag lär känna Gud bättre!! Och det har jag även gjort den senaste tiden! Men jag vill upp en nivå till! Jag vill ha en djupare hunger efter att bli mer lik min Herre. På senaste tiden har jag gått igenom svåra peroder som jag alltid klarat mig igenom med Guds hjälp. (Tack Herre!) Och det märkliga är, att några dagar eller kanske en vecka efter att jag gjort upp olika saker med Gud, händer det ofta att någon pratar om just den saken på en morgonsamling, chapel eller möte. Det är så otroligt häftigt! Det är verkligen ett bevis på att Gud verkligen finns och bryr sig om mig!
Ja, sammanfattningsvis kan jag ju bara lägga till att snart - men inte allt för snart - fyller jag 18 år. Då behöver jag inte ställa mig frågan jag ställde i den här rubriken någon mer gång. Då ska jag ju vara vuxen, eller hur är det egentligen? På pappret ska jag ju vara "vuxen"; ta ansvar för mina handlingar och hela mitt liv.. Men i hjärtat? Kommer jag någonsin att bli vuxen på riktigt? Jag tror ärligt talat inte det :-) Och egentligen.. måste man bli vuxen?
Nu ska jag säga bågot riktigt knäppt - jag skyller på den sena timman.. Jag ska citera någon jag troligtvis aldrig kommer att citera igen, för jag vet inte så mycket bra hon sagt som man kan citera. Men en sak hon sagt - eller snarare sjungt - kan jag idetifiera mig med just nu:
"I'm not a girl, not yet a woman." /Britney Spears
Jag skäms lite... men, men. Jag avslutar det hela med:
Gud Välsigne Dig! //Johanna

Jag har förändrats mycket, framför allt den senaste året. Det är mycket som hänt och mycket jag lärt mig om livet och om mig själv (inte minst!). Jag kan inte på något sätt förstå hur jag kunde tro att jag kände mig själv för ett år sedan! När jag tänker tillbaka på hur jag var då ser jag knappast någon likhet med den person jag är idag. Jag menar, jag är förstås samma gamla Johanna, med samma knäppa skratt, samma dåliga och bra sidor, samma tjej helt enkelt.. men ändå en helt annan. :-) Jag snurrar in mig själv i en onödig djuphet här, sent på kvällen.
Jag har iaf lärt känna mig själv mycket bättre nu på senaste tiden! Jag har märkt att jag kan klara mig själv, självklart behöver jag - och vill ha - mina vänner runt omkring mig! Men om det skulle vara så att de helt plötsligt fösvinner skulle jag kunna stå på egna ben. Det är mer än vad jag skulle sagt för en tid sedan. Jag är - sammanfattningsvis - mycket mer självständig nu.
Det viktigaste av allt är att jag lär känna Gud bättre!! Och det har jag även gjort den senaste tiden! Men jag vill upp en nivå till! Jag vill ha en djupare hunger efter att bli mer lik min Herre. På senaste tiden har jag gått igenom svåra peroder som jag alltid klarat mig igenom med Guds hjälp. (Tack Herre!) Och det märkliga är, att några dagar eller kanske en vecka efter att jag gjort upp olika saker med Gud, händer det ofta att någon pratar om just den saken på en morgonsamling, chapel eller möte. Det är så otroligt häftigt! Det är verkligen ett bevis på att Gud verkligen finns och bryr sig om mig!
Ja, sammanfattningsvis kan jag ju bara lägga till att snart - men inte allt för snart - fyller jag 18 år. Då behöver jag inte ställa mig frågan jag ställde i den här rubriken någon mer gång. Då ska jag ju vara vuxen, eller hur är det egentligen? På pappret ska jag ju vara "vuxen"; ta ansvar för mina handlingar och hela mitt liv.. Men i hjärtat? Kommer jag någonsin att bli vuxen på riktigt? Jag tror ärligt talat inte det :-) Och egentligen.. måste man bli vuxen?
Nu ska jag säga bågot riktigt knäppt - jag skyller på den sena timman.. Jag ska citera någon jag troligtvis aldrig kommer att citera igen, för jag vet inte så mycket bra hon sagt som man kan citera. Men en sak hon sagt - eller snarare sjungt - kan jag idetifiera mig med just nu:
"I'm not a girl, not yet a woman." /Britney Spears
Jag skäms lite... men, men. Jag avslutar det hela med:
Gud Välsigne Dig! //Johanna